Konkurrens mellan
Offentligt och privat
När offentliga aktörer säljer varor eller tjänster finns det risk för att konkurrensen sätts ur spel. Till skillnad från privata företag har staten, kommuner och regioner tillgång till skattemedel, saknar vinstkrav och kan inte försättas i konkurs. Därför finns det regler som hindrar att offentliga aktörer begränsar konkurrensen.
Offentliga aktörer
Staten, kommuner och regioner räknas som offentliga aktörer. Det gör också bolag som styrs och ägs av dem, eller som helt eller delvis finansieras av offentliga medel.
Offentliga aktörer säljer ibland varor och tjänster. Eftersom de finansieras av offentliga medel eller ägs och styrs av det offentliga har de andra förutsättningar än privata företag att bedriva säljverksamhet.
Offentliga aktörer får inte snedvrida konkurrensen på en marknad. Därför finns det regler om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet. Om en offentlig aktör bryter mot reglerna kan de tvingas att förändra sitt beteende eller upphöra med sin verksamhet. Fortsätter beteendet kan det leda till vite, en slags böter.
Exempel på begränsningar av konkurrensen
Offentliga aktörers beteenden eller verksamheter som kan begränsa konkurrensen för privata företag är exempelvis
- att sätta för låga priser
- att behandla olika företag på olika sätt utan att det finns skäl
- att neka företag tillträde till viktig infrastruktur
- att blanda myndighetsutövning med affärsverksamhet, till exempel att en kommun vägrar ge privata verksamheter tillgång till mark där kommunen själva bedriver en liknande verksamhet.
Det offentliga kan konkurrera med det privata inom många och vitt skilda marknader, till exempel laddinfrastruktur, gym, avfall, el och värme, vård, restaurang och café.
Brödtextlänk
Fakta om KOS
Offentliga aktörer som är aktiva på marknaden kan störa konkurrensen. De verkar nämligen under andra förutsättningar än privata företag. I konkurrenslagen finns regler som ska jämna ut spelplanen mellan offentliga och privata aktörer och bidra till en fungerande konkurrens.